Klockan är kvart i två och jag kan för mitt liv inte sova. Ligger och vrider och vänder mig om. Avskyr att inte kunna sova, då börjar jag grubbla och tänka och sen är det kört. Varför börjar man grubbla över ens existens när man ska sova? Haha jag är hopplös! På natten kan man ändå inte lösa världsproblem, hjärnan har liksom jobbat på högvarv hela dagen och man kan knappt tänka klart ;)Det sägs ju att allt som händer i ens liv har en mening, även om det är svårt just då att fatta vilken! Det är nog sant, försöker intala mig det i alla fall:) Livet är bra underligt ibland men ack så härligt det är att få leva. Få vara en del av allt och få må bra, få vara nära sina barn och se dom växa upp. Tänk så bra man har det och ändå grubblar man.