Jag har nog alltid varit lite överbeskyddande när det kommer till mina barn. En riktig hönsmamma, trodde det skulle släppa lite nu när det ändå är tredje barnet, men nej det är värre än någonsin. Måste övervaka honom hela tiden, jag sover knappt på nätterna för att jag vill hålla koll på honom. Haha helt sjukt. Fast samtidigt jobbigt, jag får för mig att han ska sluta andas, kvävas, bli för varm, bli sjukt etc...kan liksom inte riktigt slappna av. Det är så otroligt svårt att beskriva modersinstinkten för någon som aldrig själv fött/fått barn. Men alla som fått barn förstår nog vad jag pratar om. Sen finns det vissa tyvärr som inte kan respektera eller förstå och det gör mig lite ledsen. Min lilla prins skulle jag försvara intill döden ♥ finns det något som gör mig osäker med honom så genomför jag inte det och tråkigt nog lyssnar inte alla till min vilja.

Modersinstinkter är just en instinkt, en biologisk programmering. Sen så är väl inte den alltid rationell, men den finns där och som mamma följer man den oavsett om man vill eller inte. Vissa mer andra mindre och denna gång har jag fått uppleva den starkt. Många gånger är den bra och andra inte. Synd bara att alla inte har överseende med det utan direkt attackerar. Men alla är ju olika. Jag tycker i alla fall inte att det är okej att ta en bebis från en mammas famn som starkt säger nej, men det är så jag fungerar....